Lugnt, sakta, inte så snabbt, det finns ingen anledning till att skynda sig. Mankell låter Wallander smyga sig fram i ett landskap dekorerat av spioneri, mord (självklart!) och dödsångest. Sengångaraktigt byggs den något förvånande sista akten upp.
Trots lunken fångar boken mig, jag kan inte lägga den ifrån mig.
Ytterligare ett mobipocketlån. Jag börjar vänja mig.
Mot e-bibblan för att låna en ny...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar